Om Musikhuset

Radions symfoniorkester

I det som hette Finlands Rundradio insåg man år 1927 att man behövde en egen orkester för att tillgodose musikbehovet i radioprogrammen. Då grundades den tio man starka Radioorkestern, som under årens lopp småningom växte till en symfoniorkester.

Radions symfoniorkester (RSO) har i uppgift att producera och främja inhemsk musikkultur. I RSO:s repertoar ingår förutom klassicismens och romantikens mästerverk också mycket samtidsmusik, och orkestern premiäruppför årligen många verk som Yleisradio beställt. Därtill spelar orkestern in inhemsk orkestermusik till Yleisradios arkiv.

RSO:s chefsdirigent är Hannu Lintu, vars period löper ut våren 2021. Tidigare chefsdirigenter har varit Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Hannu Lintu efterträds av Nicholas Collon.

RSO har alltid spelat en viktig roll i bygget av den inhemska musikens framgångssaga.
Orkestern har beställt, uppfört, spelat in och exporterat musik av bland andra Magnus, Lindberg, Kaija Saariaho och Esa-Pekka Salonen redan från början av deras karriär och därmed bidragit till deras internationella berömdhet. Likaså har RSO vaskat fram nya inhemska musiker och erbjudit dem en språngbräda till en internationell karriär.

Under hela sin historia har RSO:s konserter kunnat höras av alla finländare via Yles kanaler. Förutom direktsändningarna på Yle Arenan och Yle Radio 1 visas konsertinspelningarna också på Yle Teema och Yle TV1. Därtill kan man lyssna på dem senare i Yle Arenans RSO-katalog.

Radions symfoniorkesters webbsidor

Konstuniversitetets Sibelius-Akademi

Sibelius-Akademins konserter är ett skyltfönster för framtidens toppartister och erbjuder oförglömliga musikaliska upplevelser. Sibelius-Akademin hör till Europas största musikakademier och har i internationella universitetsjämförelser rankats som en av världens bästa högskolor för scen- och musikkonst.

Framträdande är en viktig del av studierna vid Sibelius-Akademin, som årligen anordnar över 700 konserter. Merparten av dem ordnas i Musikhusets konsertsalar. På konserterna uppträder såväl internationella gäster av toppklass som framtidsnamn i början av sin karriär.

Repertoaren omspänner allt från elektronisk till klassisk musik. En del av konserterna är gratis och även de övriga är förmånliga; publiken erbjuds högklassiga konsertupplevelser till överkomligt pris.

Läs mer om Sibelius-Akademins repertoar

Musikhusets väggar talar med ”halv röst”, mezza voce, och ger plats åt det viktigaste, musiken. Öppenhet och möte har varit utgångspunkterna också för arkitekturen.

Arkitekter

Arkitektbyrån LPR-Arkkitehdit Oy från Åbo vann år 2000 den internationella arkitekttävlingen med sitt bidrag ”a mezza voce”, ”med halv röst”. Huvudarkitekter är Marko Kivistö, Mikko Pulkkinen, och Ola Laiho. Totalt har trettio arkitekter vid LPR-Arkkitehdit varit med om att göra ritningarna.

Med halv röst

Tanken bakom ”A mezza voce” var att nybygget ska harmonisera områdets allmänna intryck och göra det lugnare. Huset placerar sig i områdets koordinater så att huvudmassans två sidor är parallella med Finlandiahusets och Riksdagshuset linjer.

De högsta partierna är belägna närmast den grönskande zonen och kompletterar intrycket av offentliga byggnader i parkmiljö. Den kompaktare, grönpatinerade kopparfasaden mot Mannerheimvägen och Tölöviksgatan bildar en länk till byggnaderna i Främre Tölö och den grönskande parkmiljön.

Den öppna glasfasaden med insyn i byggnaden och dess aktiviteter binder samman Musikhuset med de nyare byggnaderna på dess östra sida. Riksdagshuset ingår i helhetskompositionen, och vyn från dess trappor ner mot parkområdena är öppen.

Det grönskande byggnadsdäcket i Musikhusets låga del sluttar mot syd och bereder plats åt Kiasmas självständiga arkitektur mittemot.

För beställaren var öppenhet ett viktigt kriterium. Syftet är att skapa möjligheter för
växelverkan mellan yrkesmusiker, studerande och publik. Ingången till byggnadens kärna, den vingårdslika konsertsalen, sker från den ringformade foajén. Från foajén och entréhallen med café- och utställningsverksamhet under dagtid har man insyn i den kraterlikt nedåtsluttande salen genom de ljudisolerande glasväggarna.

Förutom konsertsalen har huset fem mindre musiksalar för ca 140–400 personer. Salarnas akustik har planerats enligt deras användningssyfte.

Byggnadens bottenplan består av konsertsalens scen, övningssalarna och lastningsplatsen. De två orkestrarnas personalrum på bottenvåningarnas omgärdar två ljusgårdar. Husets och orkestrarnas administrativa lokaler finns i övre delen av foajén som en egen grupp.

Sibelius-Akademins klass- och kontorsrum är placerade på sju våningar runt en innergård som öppnar sig mot Karamzinsparken. På de två nedersta våningarna invid nedre entréhallen finns Konstuniversitetets studior och allmänna musikbibliotek.

Impuls

Ett tyst och dunkelt bygge är en mystisk plats. Mitt i en alltjämt pulserande stad är en lugn ett löfte om någon kommande. En viloplats. Dagtid är bygget hektiskt, en tidvis påfrestande miljö. På kvällen har dess larm, krav och problem tystnat för en stund. Även det halvfärdiga tycks ha lagt sig i vila och begär just nu ingenting. Musikhuset har en uppgift. Att skapa impulser. I fysiken definieras impuls som produkten av en kraft och den tid den påverkar en kropp. Ordet kommer från latinet och syftar också på drivande kraft, uppslag, incitament, drivfjäder, infall.

I aktivitet vars syfte är att påverka, skapa förändring och rörelse, ska impulsen komma
inifrån. Det torde vara viktigt också då vi försöker identifiera och skapa mer skönhet.

År 2023 får Musikhuset världens största konserthusorgel. Orgeln kommer att ha 123 stämmor.

Det nya och moderna formspråket förändrar vår uppfattning av en orgel. Till skillnad från det vanliga placeras de cirka 10 000 piporna inuti instrumentet, medan de normalt dolda rören som förmedlar tryckluften i stället lyfts fram. Designen harmonierar fint med Musikhusets vackra arkitektur.

Den unika orgeln byggs för hand av österrikiska Rieger Orgelbau.

Musikhusets nya orgel blir klangrik och lämpar sig för så många musikstilar som möjligt. Tanken är att skapa ett framtidsinstrument som inte är bundet till en viss epok, stil eller genre. Kompositörer inspireras särskilt av orgelns mångsidiga tilläggsutrustning och tekniska lösningar med tanke på ny musik. Sådana är exempelvis det mikrotonala pipverket, det justerbara lufttryckssystemet och det rika övertonsregistret. Orgeln får två manualer (klaviaturer), den ena på scenen och den andra upptill vid instrumentet. På så vis kan organisten spela precis bredvid dirigenten, framför publiken.

Orgelprojektet initierades då Kaija Saariaho donerade en miljon euro som startkapital.

Läs mer om orgeln på sajten #LåtOrgelnKlinga

Förutom musik och arkitektur kan Musikhuset också erbjuda bildkonst åt sina gäster. Reijo Hukkanens Sångträd och Kirsi Kaulanens Gaia är beställningsverk gjorda enkom till Musikhuset. Därtill har Musikhuset också verk från statens konstkommissions konstsamling: Antti Immonens skulptur Black Smoker vid Sibelius-Akademins ingång och Laila Pullinens skulptur Vår i människan i Musikhusets hörn där Mannerheimvägen och Medborgartorget möts.

Gaia

Gaia är ett monumentalverk som hänger i Musikhusets tak. Verket är en hyllning till
naturen och till livet, och det har därför döpts efter jordens gudinna i antikens grekiska
mytologi. Sambandet med naturen uppstår dels via skulpturens organiska form, dels också via de utrotningshotade växter som ingår i den: 28 av de idag totalt 150 utrotningshotade växterna i Finland. Den organiska skulpturens skepnad varierar beroende på varifrån man ser den: ibland liknar den ett valthorn, ibland en saxofon, ett landskap, en spiral.

Sångträd

Sångträd är ett totem för alla som besöker eller passerar Musikhuset. Det lekfulla verket fångar blicken med sina identifierbara element samtidigt som det också ger impulser till personliga reflektioner. De identifierbara elementen – flygellock, vedtravar och ett gäddhuvud – anknyter harmoniskt till Musikhusets och Tölövikens visuella landskap. Verket, ljusare än sin egen skugga, smälter in i stadsbilden och påverkar även dem som inte aktivt tittar på det. Sångträdet är inspirerat av Aaro Hellaakoskis (1893–1952) dikt Hauen laulu (Gäddans sång; 1928).

Statens konstsverkskommissions samling

Förutom Reijo Hukkanens och Kirsi Kaulanens verk som är gjorda enkom till Musikhuset har huset också konstverk från Statens konstverkskommissions samling. Vid Sibelius-Akademins ingång hälsas Musikhusets besökare av Antti Immonens skulptur Black Smoker, medan de som vandrar längs Mannerheimvägen kan se Laila Pullinens skulptur Vår i människan. I Musikhusets kontorslokaler finns dessutom verk av Kirsi Kivivirta, Kari Soinio, Susanne Gottberg och Maiju Salmenkivi.

Taktpinnetavlan

Den Taktpinnetavla som auktionerades ut i december 2014 till förmån för Barnsjukhusprojektet 2017 hänger nu permanent i vår entréhall. Tavlan köptes av Tiina och Antti Herlins Stiftelse, och den inbringade 41 000 € till Barnsjukhuset.

I Taktpinnetavlan ingår tolv taktpinnar som tillhört våra toppdirigenter. Taktpinnar donerades av professorerna emeritus i orkesterdirigering vid Sibelius-Akademin Jorma Panula och Leif Segerstam samt den nuvarande professorn Atso Almila. Övriga donatorer är kapellmästarna Okko Kamu, Esa-Pekka Salonen, Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo, Osmo Vänskä, John Storgårds, Mikko Franck, Susanna Mälkki och Hannu Lintu. Verket är utformat av grafikern Antti Hannuniemi, som understödde projektet med sin egen arbetsinsats. Muotoplate Oy, ArtWay och Oy Werner Ab donerade tavlans övriga material.